christinabosse.blogg.se

Idag överträffade vi oss själva, kom iväg strax efter åtta och avslutade dagens vedermödor redan klockan ett.

Lite kaotiskt innan vi kunde hoppa upp på cyklarna. Helt plötsligt saknade Bosse en vante och sprang runt och letade. Den gick inte att finna och vi avstod att finkamma hela Västervik. Nu kommer jag att överraska Bosse när vi kommer till nästa större stad. Jag tänker köpa nya vantar med tillhörande snöre att ha runt nacken (typ sådana småbarn har till sina vantar så att de inte skall tappa dem).

Ja så var vi på väg. Uppehåll och solsken efter en natt med ruskväder (regn och kraftig blåst). Men ack så kallt. Vi trodde ju igår att värmen var på väg efter två sköna solskensdagar. Vi trotsade kylan och gav oss iväg på den vackra utfarten utefter Östersjön. Det flöt på så bra i början men efter någon mil övergick landskapet att bölja. Backarna uppför sög verkligen. Hastigheten varierade från nästan 40 km/tim utför till 7 uppför på bara några minuter. Inte underlättade motvinden våra försök att komma upp till toppen på alla backar. Efter allt trampande kändes det som vi borde befunnit oss på toppen av Kebnekaise. Tack och lov planade terrängen ut sig och sista milen fram till Loftahammar gick som en dans.

Den typiska småländska naturen med mycket barrskog har nu övergått till öppnare fält och mer lövskog. Det är så fantastiskt att få röra sig i detta varierande landskap. Vi är fullt medvetna om att vissa sträckor kommer att vara jobbiga och vissa lättövervinnliga, men känner fortfarande en nyfikenhet på vad som väntar runt hörnet.

Dock kände vi idag att kroppen behöver mental och fysisk vila. Idag har vi ju bara cyklat halva dagen och imorgon passar vi på att ta vilodag här i Loftahammar.

Idag har vi strosat runt nere vid gästhamnen och kikat på stora och jättestora båtar. Imorgon blir det lite kultur med besök i bland annat kyrkan.