christinabosse.blogg.se

 3 mil.   Snitt 12 km/tim

Avreste från Nyadal strax före tio och anlände till Mannaminne klockan ett.

Kort dag och sen start. Vi tog det riktigt lugnt på morgonen då vi sedan tidigare bestämt att besöka Mannaminne.

Första milen gick riktigt bra trots motvind och några längre backar. Turen gick längs Norafjärden i ett fint jordbrukslandskap. Blomsterprakten är helt fantastisk. Idag har vi sett den första nyslagna ängen för året. Tidigt tycker vi men bönderna vet ju bättre än vi när det är dags att slå höet.

Jag tror att man granskar omgivningarna noggrannare när man är ute på semester än man gör hemma. Säkert har vi lika fina försomrar hemma varje år som vi har här nu. Man borde verkligen stanna upp oftare i vardagen och beskåda allt vackert runt sig.

Efter förtäring av glass i Nora, ett litet samhälle med affär på Höga kusten gick färden vidare mot Åsäng. Nu blev backarna längre och jobbigare. Benen blev också tröttare för varje kilometer. Men det vackra landskapet hade inte förändrats. 

I Åsäng vek vi av från cykelspåret och trampade på hålig och backig grusväg mot Häggvik. Ja, inte bara trampade vi vandrade långa sträckor också. På trötta ben nådde vi slutmålet.y

Mannaminne är ett levande konstverk i Ångermanland. Började byggas 1980 och består idag av över 50 byggnader. Här får man se det mesta av konst- och museiföremål. Spårvagnar, gamla bilar, flygplan, hus från olika delar av världen och mycket annat hopplock finns här. Vi har aldrig sett något liknande. Övernattar gör vi i en byggnad som kallas Norgehuset. I bottenvåningen kan man se typiska norska museiföremål, såsom gamla skidor och ryggsäckar man förr hade då man gick på tur. Ja hela området är verkligen unikt, skapat av Anders och Barbro Åberg.

Här har vi vandrat runt i flera timmar på ömma ben, men det var det verkligen värt.

 

 

 

 Tidig höskörd i Nora

 

 

 

 

Bosse i predikstolen för en gångs skull, stavkyrkan i  Mannaminne